Något säger mig att livet som vi alla har fått som en gåva , oftast  bara tas för givet.

Rätta mig om jag har fel, men det kan lätt bli så att man går där och allt bara rullar på i stadig takt , right ?

Detta årets start fick en mycket tragisk början för min älskade Krille , då hans far snabbt insjuknade innan jul och hastigt lämnade oss den 7 januari.

Vi tog ett sista farväl nu den 28 januari,  på hans självaste födelsedag då han skulle ha fyllt 65 år .

Tog ledigt från jobbet  och begav mig upp till Norrköping 07:35 , kändes mycket tungt att lämna Krille sedan samma kväll då jag var tvungen att åka hem och jobba dagen efter .

Själva begravningsakten var otroligt fin och personlig och tankarna som föds när någon närstående till ens livspartner hastigt lämnar livet på jorden är så tung för att man blir smärtsamt påmind om att livet på jorden är begränsat och att ens egna föräldrar inte alltid kommer att finnas i livet...

Både hans farmor och farfar finns kvar i livet , båda fyller 85 år i år.

De fick begrava sitt enda barn  och att se deras totala sorg gjorde att det brast i mitt hjärta. 

Det är inte meningen att man skall begrava sina egna barn ...

Begravningen ägde rum i ett stort kapell , Krille och hans fars sambo hade valt ut musik till akten och det var så otroligt vackert  ,  majestätiskt med guld , blommor och stora vackra ljus.  

Hans far var inte kyrklig av sig inte heller hans sambo , därav valet att hålla akten i ett vackert kapell utan tunga och dystra psalmer  utan vacker musik.

Livet är så oerhört oförutsägbart när det  kommer till hur länge vi får ha våra nära och kära i livet.

Man skakas om alldeles extra när man tvingas leva åtskilda trots att man inte vill något hellre än att leva ihop.

Extra påmind om att tiden ifrån varandra tar av tiden man har kvar att spendera ihop ! 

Akten avslutades med en låt som alltid berört,men som nu gjorde det ännu mer känsloladdat då den spelades vid vårt sista farväl av en man som fick lämna oss alldeles för tidigt ...

Ta hand om er där ute , tänk på att livet inte går att spola tillbaka....pausa eller heller går i repris....

 

Barbro

2 februari 2014 15:17

Alltid tråkigt när en man älskar går bort. Jag hade likadant före jul.
Vill inte berätta mer här men om du mailar mej en dag så får du reda på mer.
Kram och ha en fortsatt bra söndag.

 

Barbro

11 mars 2014 18:14

Hoppas att du mår bättre nu och även Krille . Vore ni närmare skulle jag bjuda er på en hembakt semla.
Kram på er.

 

Barbro

20 juni 2014 10:42

Vill önska dej en jättefin midsommar med dina nära o kära.Samt så säger jag grattis till dej idag på din namnsdag.Hoppas att du snart kommer tillbaka på bloggen för man saknar dej här.
Kram på dej vännen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt gärna att följa mig på min nya blogg på ensammamamman.for.me                   ...

Precis som rubriken lyder , så har den sista tiden i min tillvaro bestått utav fullständigt KAOS inombords med tankar och funderingar om framtiden . Min jobbsituation har ju som ni vet vart ohållbar och ändringarna som avlöpt ständigt har fått mig ...

Som rubriken lyder så är det sannerligen en ändring som som måste ske i min tillvaro på vissa plan.En alldeles ohållbar situation som inte blir lättare att mäkta mer direkt!   Men med resplanerna att längta mig smått tokig till avfärden nästa år ...

Spännande helg i dubbel eller kanske till och med trippel bemärkelse ! Helgen pågår ju fortfarande , men för att inte komma med en stor sammanfattning av helgen i någon komprimerad sörja under söndagskvällen så skriver jag lite innan hemfärden hem ...

Ja nu kom man ju inte direkt på någon annan rubrik , så det fick bli ovanstående denna torsdagskväll antar jag. Fick en anigen rolig kommentar på ett inlägg som jag bara var / är tvungen att lyfta upp lite då jag tyckte det var så klockrent uttryck...