Om så för en liten stund , så blir detta inlägg ett rätt så intimt sådant.

Mina val av vägar, stigar här i livet har fört mig till den plats jag är på idag och jag skulle inte göra någonting annorlunda!

För då hade jag inte vart berikad med mina barn, min livs Kärlek.

Mitt liv hade sett helt annorlunda ut , men hur det hade sett ut har jag ingen som helst aning om.

Allt detta handlar om aktiva val , även vad vi gör av våra val när de just är gjorda.

Hur vi tar vara och förankrar dess innehåll och utvecklar det till något som vi kan förmedla till andra individer.

Har haft turen att fått ha min stig korsad av flera inspirerande individer under åren och många kloka ord är sagda och det kan vara såpass till synes konkreta och självklara saker så som :

" Lev med passion , du har bara ett liv här "

Så smärtsamt sant , men kanske alltför ofta taget för givet .

Har inte kunnat sluta tänka på en medmänniska till oss som för 4 veckor sedan förlorade sin förstfödda tonårsson hastigt .Ibland så sker det som inte får ske , saker ...omständigheter som spelar spratt med allt som har med livet och göra.

Denna oerhörda sorg och förlust som en annan individ råkat drabbats av  har verkligen fått mig att tänka efter alldeles extra.

Jag bröt ihop när beskedet nådde mig här hemma  ,det kunde ha vart min son , Carolines storebror , min systers systerson, kusin Mattias kusin ,mina föräldrars första barnbarn .

Nu var det en annan mammas son , andras storebror, kusin och första barnbarn som lämnade alla i ett stort svart hål av sorg ,saknad och förtvivlan.

Det så förtvivlande inlägget som nådde mitt blickfång fick hela min värld att snurra till , jag började må illa och jag kunde inte sluta gråta.

Nu så har det gått så mycket som 1 månad och känslan av förtvivlan ligger som ett sår i mitt mammahjärta.Mitt hjärta känner så mycket att det  ibland blir outhärdligt , hur känner då inte denna mamma som fått begrava och säga farväl till sin förstfödde son !?

Det blir så fel när en förälder överlever sina barn.....

Tillbaka till i början av detta år , januari

Trots att Krilles pappa var vuxen så chockades alla svårt han mycket hastigt gick bort  , inom loppet av 2 veckor så var han borta .Helt ofattbart tragiskt och man blev så  tydligt påmind om att livet inte går att ta för givet och att vi inte vet hur pass länge vi har varandra .

Kvar på jorden finns idag 2 helt underbara föräldrar , som då båda 84 år fick begrava sitt enda barn.

Jag vet att detta inlägget kanske till synes verkar vara tungt och dystert, men ser det hela som ett bra tillfälle att säga TA vara på livet, GE dig tid att tala om för dina nära och kära vad du betyder för dem.

Låt inte gamla saker ligga under ytan för dålig energi , för vad händer den dagen då livet har något helt annat planerat och man skiljs åt med ouppklarade saker?

Fick detta kortet av mina föräldrar nu när vi var iväg och firade Pappa ( 70 år ) och mig själv ( 40 år ) .....

Kortet är taget när pappa och jag sitter på ruffen på vår båt , augusti 1978.

Nu är jag själv i generationen till höger på kortet , och jag vet att livet är en gåva och att vi alla bara är....människor med olika förutsättningar och förmågor.

Sov gott och ta hand om er själva.

 

Jonna

23 september 2014 10:59

Ja vännen, varenda ord är så sant. Hemskt på ett sätt. Men sant. Vi måste lära oss leva i nuet. Inte stressa dag ut och dag in och glömma bort det som är viktigast för en. Jag kände inte personen som förlorade sin son. Men eftersom det är en officiell person och jag följt henne på instagram kändes det fruktansvärt som om man kände henne. Grät också när jag läste. Bara satt och kramade om min barn. Länge länge. En förälders värsta mardröm.

Kul att du börjat blogga igen dock. Jag kommer följa den😊.
Kram Jonna

http://www.edslivetannorlunda.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt gärna att följa mig på min nya blogg på ensammamamman.for.me                   ...

Precis som rubriken lyder , så har den sista tiden i min tillvaro bestått utav fullständigt KAOS inombords med tankar och funderingar om framtiden . Min jobbsituation har ju som ni vet vart ohållbar och ändringarna som avlöpt ständigt har fått mig ...

Som rubriken lyder så är det sannerligen en ändring som som måste ske i min tillvaro på vissa plan.En alldeles ohållbar situation som inte blir lättare att mäkta mer direkt!   Men med resplanerna att längta mig smått tokig till avfärden nästa år ...

Spännande helg i dubbel eller kanske till och med trippel bemärkelse ! Helgen pågår ju fortfarande , men för att inte komma med en stor sammanfattning av helgen i någon komprimerad sörja under söndagskvällen så skriver jag lite innan hemfärden hem ...

Ja nu kom man ju inte direkt på någon annan rubrik , så det fick bli ovanstående denna torsdagskväll antar jag. Fick en anigen rolig kommentar på ett inlägg som jag bara var / är tvungen att lyfta upp lite då jag tyckte det var så klockrent uttryck...